Hej!
Jag heter Håkan, och jag har skrivit boken Lucia – den svenskaste av alla traditioner. Det som följer här är en sammanfattning av vad jag kommit fram till. Om du vill använda och citera det som står på den här sidan, får du gärna hänvisa till hemsidan och boken. Bilderna är sådana som det är fritt att använda. Om du vill veta mer ska du naturligtvis köpa eller låna boken!
Luciatraditionen
Den 13: e december varje år firas lucia i landet Sverige. En vitklädd flicka med en krans av lysande ljus dyker upp. Kanske kommer hon tillsammans med ett helt följe av andra vitklädda flickor, av pojkar med pappersstrutar på huvudet och av andra som är utklädda till tomtar och till alla möjliga andra figurer. Vad är det här för en märklig tradition? Varifrån kommer den, och vad handlar den egentligen om?
Sankta Lucia
Namnet Lucia kommer från ett helgon, sankta Lucia. Enligt en gammal berättelse var hon en kristen flicka, som levde på ön Sicilien i Medelhavet på 200-talet. Efter att ha mött ett annat helgon i en dröm kunde hon bota sin mamma från en sjukdom. Som tack för det lovade mamman att Lucia inte skulle behöva gifta sig. Det gjorde hennes fästman rasande. Sicilien ingick i det stora Romarriket, där alla egentligen skulle tillbe de romerska gudarna, som Jupiter och Juno. Fästmannen gick till den romerske ståthållaren och avslöjade att Lucia var kristen.
Ståthållaren hämtade Lucia och krävde att hon skulle offra till de romerska gudarna. Hon vägrade. När hon då skulle föras bort för att straffas gick det inte att rubba henne. Tusen man kunde inte rubba henne och inte tusen oxar heller. De tände en eld runt henne men den skadade henne inte. Till sist stack en av ståthållarens vänner ett svärd genom hennes hals. Hon dog inte av det heller, förrän kristna präster kom dit och gav hennes nattvarden. En annan berättelse om Lucia är den om hennes ögon. Det berättas att det var en man blev förälskad i Lucia för att hon hade så vackra ögon. Då petade hon ut sina ögon och skickade dem till mannen. Men Gud belönade henne genom att skicka en ängel som gav henne nya ögon, som var ännu vackrare.
Om sankta Lucia verkligen har funnits är inte säkert. Berättelserna om henne liknar berättelserna om många andra helgon, som sankta Agnes och sankta Cecilia. Säkert är att hon blev ett av den katolska kyrkans helgon. På medeltiden sattes hon in i helgonkalendern, där varje dag fick ett helgon. Det är början till våra namnsdagar. Lucia fick den 13 december. Det kan vara början till förklaringen till att vi firar Lucia i Sverige.
Den längsta natten
Ju längre norrut eller söderut vi kommer på jorden, desto större skillnad är det mellan vinter och sommar. I Sverige är det en rejäl skillnad mellan hur lång dagen och natten är vid midsommar och vid midvinter. Lucias dag, den 13 december, var enligt den gamla svenska kalendern den kortaste fagen på året, och natten efter var den längsta natten. En sådan natt, när året vände från mörkare och mörkare till att bli ljusare, kunde ses som magisk. Så blev det med lucianatten. Då försökte människor se in i framtiden, och det berättades att det hände många märkliga saker, som att djuren kunde tala.
På 1700-talet ändrades kalendern i Sverige, så att den mörkaste natten hamnade omkring den 22 december istället. Så är det fortfarande, men berättelserna om magiska och märkliga saker kring lucianatten levde kvar ändå. Inte minst i Västsverige firades luciakvällen som en extra julafton. Dessutom fanns det många idéer om att då skulle alla julförberedelser vara klara. Grisen skulle vara slaktad och skörden tröskad. Men det är viktigt att komma ihåg att de här traditionerna kunde vara helt olika i olika delar av Sverige, och även i olika byar, olika gårdar och olika familjer.
Bland alla de saker som berättades om lucianatten fanns historier om att olika otäcka väsen kunde vara ute, som lussegubben, eller lucia. Lucia kunde beskrivas som en häxa eller ett troll som ville röva bort barn eller göra djuren i ladugården sjuka. Kanske för att skrämmas tillbaka, har människor både i Västsverige och i Norge klätt ut sig på lucianatten. I Sverige kallades de som klädde ut sig för lussegubbar. Ibland var de utklädda till troll och spöken, ibland till olika hantverkare. Att pojkar klädde ut sig till flickor och tvärt om, verkar ha varit vanligt. De gick runt i gårdarna och tiggde mat. Ibland sjöng de också visor. Det var lite som Halloween.
Den vitklädda flickan
Var kommer då den vitklädda lucian in i allt det här? Jo, det verkar handla om frukosten. Bland de olika luciatraditionerna fanns idéer att på luciamorgon skulle det ätas två frukostar. Först en nästan mitt i natten, sedan en lite senare. På vissa ställen hette det att gårdsfolket skulle vara uppe och arbeta mellan frukostarna. På andra skulle de ha sovmorgon mellan dem. Fast då var det antagligen bara männen på gården som fick ha sovmorgon. Kvinnorna hade fullt upp med att göra i ordning den andra frukosten. Då skulle all julmat provsmakas för första gången. Och det är nu det kommer! År 1764 var en skånsk präst på resa i Västergötland. På luciadagens morgon blev han väldigt förvånad. In kom en kvinna som var vitklädd, hade vingar på ryggen och en ljusstake i varje hand. Sedan kom det en kvinna till med ett litet bord med mat, som ställdes vid sängen. Prästen skrev ner den här händelsen i sin dagbok, och det är den första beskrivning vi har av något som liknar vår nutida lucia!
Det här beskrivs sedan på flera ställen under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, att vitklädda flickor – eller en vitklädd pojke – serverar luciafrukost. Det är absolut inte den enda varianten. På vissa ställen var det frun i huset som gick upp och serverade frukost på sängen, på andra var det herrn och frun tillsammans. Ibland var det ett följe av pojkar och fickor som gick mellan gårdarna och bjöd på frukost. Ibland var det en ensam flicka, men hon kunde vara utklädd så ingen kände igen henne, och kallas för lussegubben. Men mest intresse har hela tiden lagts på den vitklädda flickan. Många har frågat sig vem hon var, eller vad hon skulle föreställa, och det har kommit fram den ena teorin efter den andra.
Vem är lucia?
En teori är att hon faktiskt ska vara helgonet Lucia. Ett gammalt firande av helgonet ska då ha lyckats leva kvar ända sedan medeltiden. En annan teori är att luciafiguren är ännu äldre. Firandet ska då vara en tradition som levt kvar i tusen år, sedan innan Sverige blev kristet. Den vitklädda kvinnan ska föreställa en forntida gudinna. En tredje teori är att hon egentligen är Christkind. Christkind är en figur som delar ut julklappar på vissa håll i Tyskland, ungefär som jultomten i Sverige. Från början föreställde Christkind jesusbarnet, men medan århundradena har gått har Christkind blivit en egen figur, mest lik en ängel. Enligt den här teorin infördes Christkind i finare svenska hem på 1700-talet, sedan spred seden sig och hamnade på luciadagen istället, och figuren bytte namn.
En fjärde teori är att lucia från början var en ängel, som hörde till skolpojkarnas julspel. Skolpojkar gick runt på loven och tiggde pengar. Ibland gjorde de små skådespel och sjöng visor. I julspelen ingick det en ängel. Ibland beskrivs den ungefär som lucia, med vit särk och en krans med levande ljus på huvudet. En femte teori är att lucia först och främst är en lussebrud. Inför olika högtider kunde ungdomar gå runt och tigga mat till en ungdomsfest. Då klädde de gärna ut sig till ett bröllopsfölje, med brud och brudgum och tärnor. Det har valts både julbrudar och pingstbrudar på olika håll i Sverige. Lucia kan helt enkelt vara en gammal lussebrud, som har tappat bort resten av sitt brudfölje på vägen. Vilken av de här teorierna som verkligen stämmer, det vet vi inte!
Däremot vet vi att den vitklädda lucian med ljus i håret och en kaffebricka i händerna blev populär. Under 1800-talet spred hon sig över Sverige, till både små och stora städer. På olika håll hölls det luciafester, där folk klädde ut sig till lucior, tärnor, tomtar – och till bagare. I slutet av 1800-talet började Skansen i Stockholm ha en egen lucia. Där tyckte de att lucia var en gammal fin svensk tradition som måste bevaras. Annars skulle luciafirandet dö ut, precis som många andra äldre seder. Men luciafirandet dog inte ut. Det var mycket tack vare en tidning.
Det moderna luciafirandet
Första gången det valdes en lucia var 1928. Då var det en tidning i Stockholm som ordnade valet. De hade ordnat en luciakarneval redan året innan, med ridande tärnor och en orkester utklädd till stjärngossar. Det här året ville de hitta på något mer, och då blev det en skönhetstävling. Flickor i Stockholm fick skicka in fotografier. Sedan skulle en jury med tre män välja ut den vackraste. Men det var inte alla flickor som bjöds in till tävlingen. Bara de som var blonda var välkomna. Det här var nämligen en tid när rasismen – eller rasbiologin som det kallades då – var stark.
Då fanns idén att en riktig svensk skulle vara lång, blond och blåögd (fast undersökningar hade visat att bara en av tio svenskar verkligen såg ut så). Så skulle Stockholms lucia se ut, och så blev det. Den lucia som juryn valde hette Solveig Hedengran, och hon fick åka vagn genom staden. Rasbiologin blev mindre populär så småningom, inte minst efter Andra världskriget. Då använde nazisterna i Tyskland rasbiologin som ursäkt för att mörda flera miljoner människor. Men idén att en lucian ska vara blond och blåögd levde kvar. Och den nya idén att välja en lucia och ha ett officiellt luciatåg spred sig över Sverige, från stad till stad. Föreningar av olika slag började också ha luciatåg. Snart spred det sig även till skolorna, och förskolorna. På 1960-talet började luciafirandet flytta in i kyrkorna. Radio började sända luciamorgon, och sedan även TV.
Lucia anpassar sig
En anledning till att just luciafirandet har överlevt, är att firandet hela tiden har förändrats och anpassat sig. Familjefirandet med en eller några flickor som bjöd på frukost blev luciafester, som blev en stor karneval med orkester, stjärngossar och folk utklädda till gammaldags bönder. Sedan försvann orkestern och lucia blev mer ett slags kör. Då behövdes det fler sånger. Luciatruppen började sjunga olika julsånger, och så klart ”Sankta Lucia”, som har en gammal italiensk melodi, men olika texter som skrivits speciellt för det svenska luciafirandet. Lucias följeslagare har kommit och gått. Några som försvunnit är bagarna och den märkliga figuren Judas med pungen. Några som kommit till är stjärngossarna och pepparkaksgubbarna.
Lucia nu och i framtiden
Kommer luciatraditionen att överleva även i framtiden? Idag finns det egentligen fyra ”klä ut sig-traditioner” som är någorlunda stora i Sverige: påskgummor, halloween, lucia och jultomten. Det har funnits många fler. De har försvunnit den ena efter den andra. Det finns tecken på att lucia också börjar blekna bort. Det är inte så många som vill bli lucia längre. Många kommuner slutar att anordna luciatåg. Dessutom är det mycket i luciafirandet som börjar bli omodernt. Hur bra är det till exempel att ha en tävling som bara handlar om utseende, som bara flickor ska delta i, och där det finns ett slags hemlig regel för hur du ska se ut (långt blont hår)?
Det har också blivit mycket bråk kring lucia på 2000-talet. År 2012 sände Sveriges Television sitt årliga luciatåg. Då hade de en mörkhyad lucia. Det fick hundratals rasister att bli rasande och skriva otrevliga saker på nätet. År 2013 var det istället en skola i Bromölla som hamnade i tidningen för att de skulle ha ett luciatåg med bara lucia, tärnor och stjärngossar. Föräldrar blev rasande för att deras barn inte fick vara tomtar. Rasister blev rasande för att det inte fick finnas några pepparkaksgubbar.
En skola i Lund hamnade också i tidningarna, för där var det en pojke som blev vald till lucia. Det ville inte skolledningen gå med på. Allt det här kan vara tecken på att lucia – det vill säga att välja en lucia i till exempel kommuner och skolor – är på väg att försvinna. Men luciafirandet har alltså överlevt så här länge genom att hela tiden ändra på sig. Det är möjligt att luciafirandet bara håller på att byta utseende, och kommer att finnas kvar i många år till.
Luciatraditioner 